Vid åtta års ålder flyttar Ove Edlund in från landet till Åtvidaberg. Hans pappa börjar jobba som folkskollärare. Vid den tiden tyckte Ove mycket om att hoppa, springa och flänga.
– De sa att jag var mer vild än tam, säger Ove.
Idrottsintresset var stort och Ove fastnade för friidrott och basket. Han var snabbast i klassen i ettan och tvåan. Men sen kom det en stor kille till klassen som hette Hasse. Han såg ut att vara två till tre år äldre än de andra och han vann skolmästerskapet i trean på hundra meter.
– Men vi blev bästa kompisar och började sedan träna ihop på 50-talet, säger Ove.
I början var det ingen organiserad verksamhet utan ungdomarna fixade egna lopp i kvarteren i Åtvidaberg.
– Det var mycket spontanidrott, vi sprang och hoppade längd, säger Ove.
Gymnastikdirektören Göte Berlin startade upp friidrotten i Åtvidaberg och när Ove var runt 13 år fick de en tränare. "Hallon", som han hette var en tuff tränare och på den tiden var det inte tal om någon uppvärmning.
– Fem gånger 200 meter i maxfart, det var så man spydde efter träningen. Men det var det som blev grunden till mitt friidrottande, säger Ove.
Åtvidabergs friidrott upphörde 1963 för Ove var då den enda medlemmen.
– Men jag hade östgötarekordet i längd på 6,53 meter, säger Ove.
Basketen kom in i Oves liv när han var runt 19 år. Det var Oves svåger som hade ett stort basketintresse och han bodde i Mörlunda några mil söder om Hultsfred. Där startades laget Mörlunda BK. Det blev många turer på scootern de cirka 15 milen enkel resa från Åtvidaberg. Men atmosfären i laget var helt otrolig.
– Jag glömmer det aldrig. Vi tränade två timmar och sedan fick jag sova över för att kunna åka hem dagen efter. Men det var det värt, säger Ove.
Gymnastiksalen i Mörlunda var för liten att spela match i så hemmamatcherna spelades i Vimmerby. Tanken var att bondgänget från Mörlunda skulle börja i division tre men de fick börja direkt i division två. Det gick bra för laget och de vann serien första året och kom tvåa i division ett året efter vilket gjorde att de blev direktkvalificerade till högsta serien.
– Vi gick upp i Allsvenskan och mötte lag som Alvik. Vi var med i Sverigeeliten i basket och det blev eufori i det lilla samhället med 4000 invånare, säger Ove.
På gymnasiet gick Ove i Katedralskolan i Linköping men när det blev dags för universitetet flyttade han till Uppsala där han studerade matte och fysik. Det var det som senare blev anledningen till att han 1966 flyttade till Nyköping. Han började forska på Studsvik och tog en doktorexamen 1972. I den vevan fick han också ett stipendie från Studsvik för att forska i Japan. Han blev kvar där i två och ett halvt år och tränade samtidigt japanska ungdomar i friidrott.
– Japan är mitt andra hemland och jag älskar sushi, säger han.
Det var i 40-årsåldern som veterantävlandet började och han tog svenskt rekord med 7,51 på 60 meter inomhus i SM 1979. Han har även rekord i 45-, 50- och 55-årsklassen. Nu sätter dåliga höfter stopp för tävlandet och han har opererat bägge.
Fyra kvällar i veckan tränar Ove ungdomar i Nyköpings BiS friidrott och det har han gjort i många år.
– Jag har fått lära känna otroligt många friidrottsbarn och att få vara med ungdomar är den bästa stimulansen, säger han.
Han tänker inte fira sin födelsedag på något speciellt sätt.
– Jag kanske åker hit och tränar lite ungdomar på kvällen, säger Ove Edlund.
