Sophia Bergvall fnissar i det närmaste ihjäl sig när hon ska dra på sig de enorma gamla trädgårdsbyxorna hon tagit med till tidningsredaktionen. Hela hon får plats i ett av byxbenen.

– Det här är ju helt sjukt, skrattar hon, det är lite svårt att ta in att jag faktiskt gjort den här resan. Att jag inte behöver storlek 50 längre och är hänvisad till specialavdelningar i butikerna utan kan köpa precis vilka kläder jag vill. Och det gör jag, jag älskar att shoppa kläder!

När hon var som störst vägde Sophia 114 kilo. I dag håller hon sig mellan 71 och 73. Och hävdar att hon äter mer än hon nånsin gjort. Bara betydligt bättre.

Artikelbild

| En tungt vägande seger. Det är vad Sophia lyckades med, när hon vann över sitt matmissbruk och gick ner 40 kilo.

– Jag har insett att jag alltid varit matmissbrukare, tänkte på mat alla dygnets vakna timmar. Stundvis har jag hetsätit och det har varit mycket fett och socker och helt fel, för att dämpa andra saker. Jag hade ätstörningar helt enkelt, men folk tänker ju att 'du som är så rund och go kan väl inte lida av sånt'. Och det finns inte hjälp att få på samma sätt som för spel-, drog- och alkoholmissbruk.

Att vara stor blev en del av Sophia redan i barndomen, och det var dåligt ställt med självkänsla och självbild. Tidigt blev idrotten en räddningsplanka och Sophia spelade bowling på hög nivå under många år. I två av dem tillhörde hon svenska landslaget.

– Trots min övervikt har jag alltid varit intresserad av hälsa, och idrottandet gav mig mycket tillbaka. Att höras har jag aldrig haft problem med, prata är en av mina paradgrenar, ler hon, men inom idrotten fick jag en liten kick av att jag också kunde och fick synas.

Genom åren hann hon testa varenda viktminskningsmetod som finns. Alla funkade fint någon månad, sen gick det åt skogen. Som så många andra tjejer och kvinnor är Sophia känsloätare.

Artikelbild

| Före. Sophia Bergvall konstaterar att det inte när lätt för unga i dag, med alla skeva kroppsideal. Själv blev hon mobbad i skolan och vägde som mest 114 kilo.

– Man äter för att man är glad, för att man är ledsen, för belöning, för tröst...

Vändningen kom en dag i omklädningsrummet tillsammans med en arbetskamrat i hemtjänsten. Sophia satt på golvet och tog på sig stödstrumporna – och fick jätteproblem med att komma upp igen.

Artikelbild

| Efter. "Är det på riktigt? Jag har fortfarande lite svårt att förstå vilken viktresa jag gjort" skrattar Sophia som nu får rum i ett gammalt byxben..

– Herregud, jag var 30 år och orörlig, nu fick det bara vara nog. Kollegan frågade om jag inte skulle hänga med till Viktväktarna, och jag tänkte att det var ju nåt mamma gick på när jag var yngre. Men min motivation var på topp och den 15 december 2017 skrev jag in mig, med hela julen framför mig som värsta utmaningen och helt inställd på att misslyckas. Men det kändes bra på en gång, här fanns en stor grupp människor som kände precis likadant, med samma erfarenheter som jag. Det var lite som att 'komma hem'.

På ett halvår gick hon ner hela 30 kilo. Och omgivningen började se orolig ut; det här kunde gå helt överstyr. Vilket det nästan gjorde. Allt hade gått för fort.

– Hjärnan spelar oss spratt. Jag hamnade nästan i depression och kände mig större än nånsin. Så jag bromsade medvetet och det senaste året gick jag därför ned tio kilo sammanlagt, och mådde mycket bättre.

Hon har lärt sig att en viktnedgång måste vara hållbar. Nu håller hon sin målvikt, orkar mer och är en gladare tjej.

– Jag har fått mitt liv tillbaka. Och det tack vare att jag lärt mig att äta rätt. Jag har alltså ätit mig av med 40 kilo, och kan fortfarande kan äta precis allt – bara inte alltid. Jag unnar mig ofta något gott, och då ser jag till att äta långsamt och verkligen njuta. Sen äter jag bättre resten av veckan.

Sophias viktresa blev hennes företag, hon utbildade sig till wellness-coach genom Viktväktarna och startade eget. Som konsult leder hon nu själv viktgrupper vid sidan av sin underskötersketjänst, och hjälper människor att nå sin målvikt. Så småningom hoppas hon kunna arbeta med hälsa i någon form på heltid.

– Det är otroligt givande, så mycket glädje i ett jobb! Kan jag inspirera åtminstone en människa att klara det jag gjort är jag superglad.