Familj Vid årets första gymnastikövning fick vi det sorgerliga budet att vår kamrat Wolf Seiz avlidit dagen innan. Wolf var uppskattad av oss medlemmar i Nyköpings gymnastikförening, bland annat skötte han exemplariskt att bastun blev påslagen i rätt tid.

Jag vet inte hur länge jag känt Wolf. Han var en sådan man träffade i olika sammanhang, hälsade på och utbytte några ord med. Men för 23 år sedan kom han med i gymnastiken och vi lärde känna varandra bättre. 

Den verkliga kontakten fick vi då frågan om bebyggelsen i kvarteret Åkroken dök upp på dagordningen. Vi var några  som arbetade med opinionsbildning mot detta projekt på mark där stadens vagga stått en gång i tiden. Vi undersökte möjligheten starta en namninsamling via internet. Då dök det plötsligt upp listor för namninsamling. Det visade sig att det var Wolf med sin hustru Ulla-Britt som spontant dragit igång den. På några lördagar och lyckades vi samla 3 500 namn i högsta grad genom Wolfs och Ulla-Britts engagemang. 

Wolf tillsammans med hustru var inte rädda att säga ifrån även i andra frågor. De ställde raka frågor till politikerna och det avspeglade sig också i ett antal insändare i SN i olika ämnen.

En gång frågade jag en person som engagerade sig i samhällsfrågor varför och fick svaret: ”Några av oss måste vara samhällsbärare.” 

Wolf Seiz, tillsammans med sin hustru Ulla-Britt, var en samhällsbärare.

Håkan Norén