Hallå, hallå, alla Trosabor! Var var ni i lördags? Då borde ni varit på revypremiären. Det hör liksom till att man bryr sig om vad som hänt under det gångna året och att man vill uppleva vad en grupp ortsbor ägnat sig åt de sista månaderna. Nu var det bara halvfullt. Nå, ni har några veckoslut på er.

Ok, allt var inte jätteroligt men kan nog bli. Det var säkert ett del nerver på scenen i början, och publiken var också ganska avvaktande, så en del lustigheter föll igenom och fräckisar kändes plumpa. 

En styrka med revyn i Trosa är att inte allt handlar om flabb utan även annat, som att rökare numera måste få en karta för att hitta till rökrutan långt från krogen. Eller att varenda dag på året är ägnad åt något fenomen, såsom Illamåendets Dag. Fint är det också att revyn vill ta upp det tragiska med att många måste sörja anhöriga som dött i olyckor eller mördats. Sedan håller man fast vid att ordet revy betyder återseende, så här finns kavalkader över världen, Sverige och lilla Trosa.

Artikelbild

| Riktigt vackert slutar hyllningen till Lasse Berghagen och hans femtio år som artist.

Ambitionerna är höga, kanske alltför höga. Mer elakhet och kritik mot allt lokalt skulle jag gärna se, om det nu finns sådant i idyllen Trosa? Men budgetunderskott nämns fyndigt och alltför höga husbyggen får ett eget nummer. Trump måste förstås visas upp som en grotesk typ, men desto bättre bli hyllningen till Greta med flätorna, oväntat porträttlik dessutom. Starkt!

En mycket bra orkester har arrats av Sebastian Ekberg att fixa alla övergångar mellan säkert femtio låtar. Lyssna vilka fyndiga texter som lyfts av låtar som "I'm Gonna Live Forever" eller "Phantom of the Opera".

Tekniken imponerar med att synka allt, bildspel och även en filmad tv-reporter. Men ljudet längst upp var för starkt och min kamera hatade för mycket magenta i ljuset på ansiktena.

Nämnas bör att nykomlingarna Marcus och Maria är säkra och gör fint ifrån sig. Ja, Maria är obehagligt rolig som korkad tjej i klass 8B när hon ska redovisa. Och Yessica är redan detta andra år hur säker som helst på scenen. Line är ledig men bidrar med texter och sånger.

Artikelbild

| Andra akten inleds med en kavalkad av olika danser, med full fräs och fart.

Nämnas ska kanske också ett en del av det fräsigaste är inköpt, ofta från Arlöv eller Falkenberg. Men det hindrar inte att veteranerna Christer, Helene och Johan är fantastiskt tajta i den tänkvärda parodin på att vi alla numera tydligen ska arbeta tills vi är gubbar och käringar innan vi får gå i pension. Vilket pangnummer!