Heléne Fritzon, socialdemokraternas toppnamn i EU-valet, har inte fel när hon säger att id-kontroll för konton i sociala medier blivit en högaktuell fråga på grund av skandalen med Sverigedemokraternas nätkrigare (SR 16/5). Problemet är att det är en i grunden riktigt dålig idé.
Det som SD har ägnat sig åt, att utan att avsändaren tydligt framgår opinionsbilda för ett parti, är fel. Demokratin bygger på tillit, men den riskerar att trasas sönder när påverkansarbetet sker i skuggorna. Väljarna bör få veta vilka som står bakom de politiska budskap som möter dem.
Socialdemokraternas lösning är alltså att ställa krav på nätjättarna att legitimera alla sina användare. Genomförs det blir det dock slutet på anonymiteten på stora delar av internet.
S bedyrar visserligen att man fortfarande ska kunna kalla sig vad man vill på nätet, bara det att alla konton måste gå att knyta till en person. Det vore förstås en smidig lösning om det bara var skurkar som drog nytta av anonymiteten, men så ser inte verkligheten ut. Långt ifrån. Många har saker de vill kunna diskutera med främlingar online, utan att det går att spåra till deras person.
Det kan handla om tvivel kring livsval och partner, tankar som känns förbjudna och man känner sig ensam med, sådant som är harmlöst och lagligt men man inte vill ska spridas vidare. Även om det inte visas utåt, måste varje konto enligt S länkas till en enskild person. Det blir en databas full med sprängstoff. Med saker som kan leda till förödmjukelse, skilsmässor, uppsägningar och brustna vänskaper – en potentiell guldgruva för utpressare.
Om riskerna med att dela med sig öppet på nätet blir större, blir konsekvensen mer självcensur. Att utforska olika sidor av sig själv, med hjälp av olika online-identiteter, blir mindre lockande.b
Dessutom kan vissa försöka runda det genom att använda andras identitet. Genom att leja man en målvakt eller snor åt sig ett konto när man behöver det. Kanske blir det inte bara för plånbokens skull vi alla behöver akta oss för att bli bedragna via nätet.
I diktaturer handlar frågan om anonymitet ytterst om att kunna uttrycka sig kritiskt mot makten, och att öppna för den här typen av kontroll i demokratiska länder underlättar för autokrater. EU borde värna rätten till anonymitet, inte avskaffa den.
För demokratiska partier är det en fråga om heder att opinionsbilda öppet. Att ett enskilt parti beter sig som att webben är vilda västern är dock ett extremt dåligt skäl att gå på oskyldiga användare av sociala medier.
Trollfabriker är ett uppenbart problem, men avskaffad anonymitet skulle göra mer skada än nytta.