För några år sedan fick Nyköpings kommun sig till livs en tydlig och skarp redogörelse för hur fritidsgårdsverksamheterna i flera fall inte levde upp till krav eller funktion. Det gav en nödvändig debatt om hur det föreningsdrivna inte automatiskt är bra. Skattemedel som ges till föreningar kommer med kravbilder (SN 1/7. 4-5-6/7 2017).

Utifrån detta blev det också aktuellt med att etablera en kommunalt driven fritidsgård i Nyköpings centrum, ett S-märkt vallöfte. Där ska kraven så klart vara lika hårda som på föreningslivets skattefinansierade aktiviteter. 

Till detta ska nu läggas mobila team, ett slags ”Fritidsledarna kan komma dit de behövs”, rimligen oberoende av om det finns en fast verksamhet där eller inte (SN 7/1). Det är en mycket bra tanke, i samma anda som de rörliga förskolorna i form av förskolebussar, eller för den delen mobila verksamheter inom vården. För att en bra tanke också ska ge bra resultat krävs en ständig koll på målbilden. Det rörliga kan inte enbart ses som en tillfällig eller återkommande förstärkningsresurs till områden som redan har fritidsgårdsverksamhet. Mer måste till, nå nya lokaler.

Det rörliga måste nå platser dit ordinarie verksamhet inte når eller ens ids försöka nå. På många sätt kan detta läsas som platser på längre avstånd från huvudorten, i mindre tätorter och bygder med lite färre unga än vad många stadsdelar har. Det är dit det mobila uppdraget måste nå, inte minst för att visa att kommunala verksamheter ska möta hela kommunen.