Under några dagar har ni på nyhetsplats kunnat läsa om hur fornminnen som misstänks ha skadats på olika platser i länet (SN 13/1, 14/1). I Sörmland behöver man ta omfattande och stor hänsyn till minnena av det förgångna, ovan jord eller under. Våra trakter har sett mänskliga bosättningar under lång tid, i stad såväl som landsbygd. 

Det är inte konstigt att fornminnen riskerar att skadas när det ska dras fram bredband genom skog och mark, exempelvis. Det gäller att kraftigt försvåra – och motverka – medveten nonchalans eller ren förstörelselusta. Det som blivit uppbrutet, uppgrävt eller undanröjt är svårt eller ibland omöjligt att återställa. En del av det vi då hade kunnat lära oss har gått förlorat. 

Att ha en jord rik på spår av forna tider är en gåva till våra försök att förstå, förmedla och förklara det som har varit. Samtidigt är detta förknippat med kostnader i form av tid och pengar för den som vill skapa något nytt i samma miljö. Detta måste alltid tas med i beräkningen – i det lilla såväl som i det stora. Järnvägssatsningen Ostlänken är även Sveriges största arkeologiska projekt. Upp till 250 fältarkeologer kommer att engageras, enligt P4 Östergötland (2/1). Förhoppningsvis lär vi också lära oss mycket nytt av det gamla som påträffas.

Varje generation står måhända inte alltid på jättars axlar sett till tidigare generationer, som ordspråket lyder, men vi står och lever på resultatet av en lång rad förfäders idoga vardagsslit och ofta hårda livsvillkor. Det som dessa har lämnat efter sig bör vi behandla med respekt. Även om det kostar på för den som exploaterar.