Skolturnén i Nyköping under hösten 2019 ledde till många samtal mellan föräldrar och politiker. Jag var inbjuden att delta som moderator, med uppdrag att som utomstående kunna fördela ordet så att så många som möjligt skulle få komma till tals. Det var en givande rundresa, på många sätt. Trots att det vid två tillfällen var tomt på föräldrar.

 

Skolan engagerar. De föräldrar, vårdnadshavare och en och annan skolanställd som deltog gjorde det med ett intresse som väger upp de gånger när ingen ville prata. Det är inte heller en skräll att i de skolor där många deltog också fanns trängande frågor att lyfta fram, att ställa politiker från styre och opposition till svars för.

En del handlade förstås om sådant som mer är verksamhetsledningars prioriteringar eller den lokala skolledningens beslutsområden. Annat var mer direkt sådant som barn- och ungdomsnämndens ansvariga borde höra, diskutera och hantera. Det har ingalunda varit en resa med gullegull, tummen upp och tjohej. På flera skolor var det både hårda och för helheten ytterst relevanta diskussioner. Det sänker trösklar och ger följdreaktioner.

Är tolkningen därmed att få föräldrar eller inga föräldrar på plats betyder att allt är frid och fröjd på den skolan? Det kan vara så. Det kan också vara så att skolor vars existens har varit hotad i närtid har föräldrar som känner en större oro inför framtiden än på andra skolor – och då har lättare att söka samtal med de ansvariga för skolans pengapåsar.

 

Dialoger är livsluft för de flesta lokala politiker. Tystnad är den svåraste motståndaren, därför att den är så svårtolkad. Det är inte omöjligt att den här rundresan på Nyköpings mindre orter hade varit annorlunda om den hade gjorts i samband med omfattande sparpaket, förändringar som skulle kraftigt påverka framtiden för respektive skola, inte minst de kommunalt drivna.

Eftersom det inte finns några politiska partier i Nyköpings kommun som vill stänga någon av de nuvarande landsbygdsskolorna, i varje fall inte som ett öppet krav, är det säkert en lugnande faktor. Men hade det funnits ett tydligt förslag att stänga en skola – då lovar jag att uppslutning, upprördhet och debattlusta skulle vara något helt annat än där tomma stolar möter ensamma politiker! 

Det kollektiva föräldraminnet är dessutom påtagligt långt i flera av de skolor som påverkades av den senaste stora omgörningen av skolorganisationen i kommunen. Skolbeslutet 2010 handlade ju inte bara om att forma en enda stor kommunal högstadieskola, flera mindre F-6-skolor förlorade sina mellanstadier. Folk minns, mer än väl.

Det behöver ju inte ens vara så att föräldrafrånvaron är helt självvald, ibland kanske inte informationen har nått ut eller har drunknat i annat. Ju mer det informeras desto större chans att alla är eller känner sig informerade. Upprepning är påfallande ofta kunskapens moder.

 

Det blev totalt tretton kvällar i kommunens skolor utanför centralorten. Trots att det ekade tomt vid två tillfällen verkar skolans högst ansvarige politiker Anders Eriksson (C) inte alls vara avskräckt (SN 20/1). Tvärtom aviserar han tankar på en fortsättning på det som har gjorts och något liknande för stadens skolor. 

Det fria samtalet har sina nyttor, och självklart tjänar detta också som ett tillfälle för politiker att göra sig mer kända på respektive ort. I stället för att kommunicera via ombud. I dialogen möts man som människor, individer.