De flesta av oss har prövat på visk-leken, där ett budskap viskas via en rad med människor. När budskapet nått sista ledet är innehållet ofta förändrat och/eller förvanskat.  

Våra nutida visklekar är digitala. Ta det här: ”Jag har en bekant vars kompis kusin har råkat ut för…” I väldigt många fall är det saker som inte har hänt, men som lätt kan spridas i sociala medier som bevis för det ena eller det andra. Tyvärr är det en ofta effektiv opinionsbildning. Känsloladdade budskap som spelar på rädsla och fördomar fungerar som socker-kickar. Mer motsträviga fakta är mer svårsmälta och kräver tankemöda.

 

Moderna kommunikationsverktyg gör det lättare att lura fler. Det kan bli till megafoner för det sämsta inom mänskligheten: hat, hot, rasism, skrämselpropaganda, vidskepligheter, konspirationsteorier och intolerans. Kraften i en digital pöbelmentalitet eller lynchmobb underskattades. Vi fick en därför samhällsutveckling under det gångna decenniet där fördomsfullhetens vrål främst möttes med moralismens pekande finger. 

Det gick inte så bra. 

Det gångna decenniet bör lära oss att sans och nyans måste vårdas. Kunskapsbyggande tar tid och måste ha utrymme för självkritik och variation. Annars vinner det ensidiga vrålandet. Om vi inte ska fastna i ett nyckfullt och konflikthärjat samhälle, där breda kunskapsgap mellan individer, grupper och sociala miljöer stärker motsättningar och försvårar förståelse, behöver 2020-talet bli det bästa folkbildande årtiondet hittills.

 

Vid sidan av skolans kunskapsuppdrag är dagliga medier den viktigaste hörnstenen i folkbildningen – och har så varit under lång tid. Lokaltidningar, rikstidningar, kvällstidningar, radio och tv har utgjort standardverktyg för att lära sig mer om det samhälle vi har och kan påverka. 

Med välinformerade medborgare förväntas våra demokratiska processer fungera som bäst, i allmänna val och i vardagslivet, där krav och skyldigheter samspelar med förmåner och rättigheter. Till detta ska läggas det frivilliga kunskapssökandet i ett livslångt lärande, som kurser och studiecirklar, ämnespoddar och digitala föreläsningar. Om de flesta bygger sina samtidsbild på hyfsat välgrundade källor minskar riskerna för att våra demokratiska processer och i förlängningen våra rättigheter som medborgare enkelt kan kidnappas av ytterligheter.  

 

De digitala verktygen för att förfalska, förvränga eller förvirra utvecklas dock i snabb takt. Utvecklingen med så kallad deep fake är den mest alarmerande. Med verklighetstrogna förfalskningar av människors ansiktsrörelser och röster kan vilka vansinnigheter som helst skapas i form av rörlig bild, och drivas på via spridningskraften i sociala medier. Det fullt ut falska kan användas för att "bevisa" något, något som är ”för jävligt ändå” när det motbevisas. 

Det är lätt att bli domedagspredikant i dessa tider. 

Traditionella medier har stora svårigheter. Utvecklingen som i dag sätter exempelvis lokaltidningars ekonomi under ett enormt hårt tryck är en kamp för överlevnad. För radio och tv är det i minskande grad det tablålagda, sändningstiderna, som styr tittandet och lyssnandet. Det blir allt svårare att via fria, professionella massmedier ge utrymme för en mångfaldig, kvalitetssäkrad och välnyanserad kunskapsmassa för många.

Men.

Förändringar är aldrig huggna i sten. De behöver inte ge värsta möjliga utfall eller sämsta sociala effekter. 

 

Varje generation formar sin tid. 2020-talets unga vuxna, som i dag går på högstadiet och gymnasiet, är mer digitalt bevandrade än sina föräldrar, sannolikt även mer härdade för nätets avigsidor. Dessa 2020-talets 20-30 åringar lägger nära hälften av sin mediekonsumtion på digitala medier och traditionella medier – i konkurrens med sociala medier och musik. Det är inte så lite. Det är en hörnsten att ta fäste i. En digital lokaltidningsprenumeration, exempelvis, är en god investering i samtidskunskap. Att ägna en stund åt nyhetsförmedling eller ett fördjupande aktualitetsprogram i public service likaså. 

Det går inte att kommendera fram en smart, sund och skeptisk framtid, men med rätt verktyg kan vi med nya kunskaper och erfarenheter vaccinera mot 2010-talets värsta vidskepelser.

 

Fotnot: Detta är den femte och avslutande delen i ledarsidans nyårsserie om 2020-talets möjligheter. Tack för att du har läst!.